I fredags hyrde vi en bil och åkte till Nova Topola igen. Nu skulle vi inventera bebyggelsen längs den hårt trafikerade vägen som löper genom Nova Topola. Vi har sedan förra veckan tagit oss an en uppgift om hur man kan förbättra vägutformningen genom samhället. Uppgiften bygger vidare på utredningar som tidigare traineegrupper har arbetat med, linjära bosättningar och konfliktstudier.

Linjära bosättningar är samlad bebyggelse som uppstår längs en trafikled. Problem uppstår då vägen ska tjäna som både matargata till service och bostäder, samtidigt som det är en genomfartsled. Det finns två sektioner på denna sträcka där trafiksituationen är extra komplicerad, en fyrvägskorsning samt sektionen framför skolan. Nu skissar vi på förslag till utformningar som kan förbättra trafiksäkerheten och som ger en tydligare tätortskaraktär. 

På M16 genom Nova Topola ska många trafikanter samsas.

I en korsning med stora asfaltsytor finns utrymme för missuppfattning.

Efter fredagens fältstudie och en upplevelserik arbetsvecka var vi väl förtjänta av helg. Trafikverkare som vi är, ville vi givetvis pröva alla transportmedel som landet har att erbjuda på vår resa till Sarajevo. Vi blev inte besvikna över valet att ta tåget dit! Fredagseftermiddagen bjöd på strålande sol och värme, det fläktade skönt ombord på tåget. Vi hade det stora nöjet att dela kupé med ett bosniskt par i sextioårsåldern som flytt från Banja Luka till Stockholm i mitten på nittiotalet. De delade med sig av sina upplevelser av Bosnien före och efter kriget. De åker till Bosnien flera gånger om året för att njuta av landskapet och kulturen.

På vägen till Sarajevo åkte vi tåg och på vägen tillbaka åkte vi buss.

I väntan på tåget till Sarajevo.

Det var en varm dag och skönt med fläktande fönster på tåget.

Längs resan passerade vi områden med skyltar som varnade för minor.

Efter fem timmars vacker och trivsam tågresa anlände vi till Sarajevo på utsatt tid. Vi checkade in på bedårande hostel Kod Keme, mitt i Bascarsija (gamla stan). Vi fattade direkt tycke för staden där grilldoften blandades med rökelse. Vi tog en promenad i den ljumma kvällen innan vi slog oss ner på en restaurang med mysig innergård som hostelägarinnan tipsat oss om.

Väl framme tog vi en kvällspromenad genom den förtrollade stadsdelen Bascarsija.

På sluttningarna som omger centrum finns stora gravplatser som påminner om Bosnienkriget under 90-talet.

Under lördagens gassande sol bestämde vi oss för att traska upp längs Sarajevos branta gränder för att betrakta utsikten över staden. Väl nere igen stötte vi på ett intressant kollektivtrafikslag, se bild nedan.

I Sarajevo kör trådbussar, bussar och spårvagnar.

Eftermiddagen ägnades åt strosande i Bascarsija.

I gamla stan ligger hantverksbutikerna tätt, där det hamras och slamras från vart och vartannat krypin. Här går hantverkskonsten i arv från generation till generation.

Turkiskt kaffe avnjuts enligt tradition ur små serviser i koppar.

Det turkiska kaffet serveras vid festliga tillställningar ur stora förgyllda bringare.

På söndagen var det orientaliska vädret som bortblåst. Dagen ägnades åt promenad genom Novi Grad (nya stan) och besök på stadens historiska museum. Utställningen visade gripande bilder från Bosnienkriget och belägringen av Sarajevo. Burekfyllda efter lunchen (burek är traditionell bosnisk paj med köttfärs, spenat eller potatis) begav vi oss till busstationen. Väl där kunde vi tack vare den hjälpsamma personalen på busstationen hinna med en tidigare buss tillbaka mot Banja Luka. På hemvägen passerade vi bland annat Jajce, som vi besök helgen innan.

Utsättning vid spårarbete för spårvagnsspår i Sarajevo. Arbetsområdet saknar tillfredsställande trafikavstängning och arbetarna bär inte varselkläder eller annan skyddsutrustning.

Konduktören passar på att rengöra insidan av vindrutan under färd genom bergen.

Jajce hade antagit en lite annan skepnad än när vi såg staden sist.

På tisdagen åkte vi till Gradiska med nyligt anlände SweRoadexperten Håkan Wiss. Han arbetar annars på Trafikverket VO Investering i Luleå. Håkan har i projektet arbetat med att ta fram telefonsystem som ska underlätta kommunikation mellan ambulans, brandkår och polis. Idag har dessa tre varsitt telefonnummer. Det nya systemet är tänkt att ge bättre samordning och tidsbesparing vid insatser. Systemet hade vid tillfället varit i bruk en vecka, och skulle nu formellt överlämnas från SweRoad till kommunen som fortsättningsvis ansvarar för drift och underhåll.

Brandkårschefen demonstrerar det nya telefonsystemet för Håkan Wiss från SweRoad.

Veckan fortsatte med det intensiva arbetet med vägutformningen i Nova Topola och analysen av skolbarns trafikbeteende. På SweRoadkontoret var temperaturen hög inför fredagens deadline för utkast till slutrapporten.

Brainstorming om förslag till vägutformning.

SweRoads kontor ligger högt upp i regeringskvarteret.

I söndags lånade vi en liten polo och åkte söderut längs floden Vrbas. Vid lunchtid nådde vi den medeltida staden Jajce som ligger vackert inbäddad mellan de gröna bergen. Hungriga sniffade vi in grilldoften medan vi inväntade lite typisk Bosnisk lunch, kött med bröd, lepinje, och kålsallad. Mätta och belåtna tog vi sedan en tur upp bland de romerska lämningarna.

Rebecca på fortet på toppen av Jajce.

På vägen norrut tog vi av från den slingrande vägen mot ännu mindre, brantare och krokigare vägar på jakt efter pärlan Krupa na Vrbasu. Efter lite äventyr hittade vi fram till den porlande forsen, som redan tidigare traineegrupper upptäckt. Där bekantade sig en kramstinn bosnisk dam med oss, varefter en vänlig mjölnare bjöd in oss att titta in i kvarnen.

Krupa na Vrbasu.

Vägen tog oss längs den hänförande ravinen. Utefter vägen träffade vi på både nedrasad sten från de branta bergen och fartglada bilister.

Utgrävning av en brunn för vattenavledning. Anläggningsarbetet hade undermålig trafikavstängning.

Vi tog många pauser för att beundra de vackra omgivningarna.

Sofia testar att köra på Bosniernas villkor.

På måndagen var vi tillbaka på kontoret och tog åter upp arbetet med att bearbeta statistik över barns trafikbeteende i Nova Topola. Nästa vecka hålls en workshop med skolans lärare för att diskutera resultaten. Sofia fick också en specialuppgift av den intensive idésprutan professor Alen Ross, att ta fram så många diagram som möjligt över Republica Srpskas olycksstatistik för 2010 och 2011. 

På onsdagen var kontoret stängt, eftersom att man i Bosnien firar Victory Day, liksom många andra länder i Balkan och forna sovjetrepubliker. Den lediga dagen lever kvar sedan man firade nazisternas kapitulation från Sovjet under andra världskriget.

Blommor vid monument efter Victory Day.

Torsdag var det åter fullt av ambitioner och kreativitet på kontoret. Professor Ulf Björnstig från Umeå universitet håller denna vecka tillsammans med sitt team från räddningstjänsten i Sverige en kurs i Emergency Medic Rescue. Syftet med kursen är att personal från brandkår och ambulans ska få en bättre förståelse för varandras arbetsuppgifter och utveckla sitt samarbete. Idag är räddningsinsatsen vid en trafikolycka inte samordnad mellan brandkår och ambulanspersonal, och det är olika telefonnummer till respektive. Många liv skulle kunna räddas genom den tidsbesparing som en effektivisering av räddningsinsatsen kan ge.

Ambulanspersonalen övar att flytta en patient med ryggfraktur till bår.

Brandkåren testar sina hydrauliska verktyg för att ta sig in i ett demolerat fordon.

Det fanns många olika verktyg att tillgå.

Det var viktigt att också ambulanspersonalen fick prova olika verktyg, då det i vissa fall är de som är först på olycksplatsen.

Sofia vill bli stark som en brandman.

Nu har Sofia och Rebecca kommit ner som sista traineegrupp i projektet. Vi möttes av sommarvärme och en vänlig stad. Lediga dagar spenderas bland annat med schackspel i stadsparken. Första och andra maj är röda dagar i Republica Srpska och gatorna var för övrigt relativt öde.

Schackspel i Banja Luka

Vår första uppgift i projektet blir att hantera resultat från ett teoretiskt kunskapstest om trafiksäkerhet som lågstadiebarn i Nova Topola har gjort. Testet utgör en nollmätning. Nu håller skolans lärare på att utbilda barnen i trafiksäkerhet med stöd av SweRoads kursmaterial. Om några veckor görs kunskapstestet om för att se om utbildningen har gett resultat. Det praktiska testet i barnens trafikbeteende som Hanna, Pernilla och Henrik genomförde tillsammans med Dejan kommer även det att upprepas. Detta för att undersöka om barnens trafiksäkerhetsbeteende har förbättrats efter utbildningen. 

Rebecca tyder kyrilliska

Dejan är den expert som leder pilotprojektet om barns trafikbeteende. Här diskuterar han en rapport tillsammans med Stein, som är en veteran inom vägsäkerhet. Just nu arbetar Stein bland annat på med säkerhet vid vägarbeten.

Från vänster: Stein och Dejan

Fulla av intryck efter första arbetsveckan kopplade vi av vid floden Vrbas som rinner genom Banja Luka. I bakgrunden ser man slottet Tvardava, det ursprungliga fortet byggdes redan under romartiden och byggdes under 1400-talet till. 

Det är skönt att doppa tårna i Vrbas

Nu lider praktikperioden mot sitt slut för vår del och vi lämnar med varma händer över till Sofia som anlände till Banja Luka i måndags. Det känns tråkigt att lämna Banja Luka som blivit som vårt andra hem under sex veckor. Projektet och arbetet hos SweRoad har varit spännande, intressant och gett oss många värdefulla erfarenheter som vi tar med oss i framtiden. Dessutom kommer det nog ta ett tag innan vi kommer glömma maten, alla underbar människorna, och det vackra landet som vi fått ett smakprov på under sex veckor.

Nu önskar vi projektet lycka till i slutfasen och hoppas Sofia och Rebecka får en lika fin tid i Banja Luka som vi fått!

/Hanna, Henrik och Pernilla

 Sofias ankomst!

Sista middagen avslutades med en riktig köttkavalkad och utsikt över Vrbas!

Föregående vecka avslutades med att Cykel Europa touren passerade Banja Luka under fredagseftermiddagen. Fredagskvällen avslutades enligt traditionellt Sweroadmanér på restaurangen Marcellos.

Sista hela arbetsveckan av vår vistelse här har varit fullspäckad. Under helgen besöktes Nationalparken Plitvicesjöarna (Plitvicka Jezera)i jakten på brunbjörn och vattenfall. Färdmedlet denna helg var en vit A-traktor (läs: trött vit VW Polo TDI årsmodell 2011) som tuffade på längs slingriga vägar längs med floden Una ner mot gränsen till Kroatien.

I Nationalparken rullade turistturerna täta men utanför inbitna spår var naturen fantastisk! Nationalparken bildades 1949 och är Kroatiens första NP. 1979 infördes Nationalparken på UNESCOS världsarvslista. För den som gillar siffror; 296.85 kvadratkilometer, högsta höjd 1279 m.

En tredjedel av styrkan for till Zagreb för lite stadsliv, strosande på antika marknader och bland kyrkor. Inte helt oväntat upptäcktes att kött är en nationalrätt även i Kroatien, även duvorna är carnivorer!

På kontoret var det dags för examinering av deltagarna till Road Safety Audit-kursen. Efter presentation av grupparbetet och tentamen kan deltagarna nu titulera sig Road Safety Auditor. De innehar en unik kompetens i landet och under högtidliga former och glada miner delades certifikaten ut.

Till sist har vi gjort en inledande fältstudie vid skolan i Nova Topola, gällande barns beteende i anslutning till skol- och trafikmiljö. En resvaneundersökning har genomförts och analyserats. En efterstudie kommer att genomföras om några veckor för att se om utbildningen har haft effekt.

Fjärde veckan är i full gång och nu är hela styrkan åter på jobbet. Då påskhelgen firats en vecka senare i Srpska, än hemma i Sverige, så passade vi på att hyra en bil för att ta en långweekend i Sarajevo vilken nu summeras med lite bloggbilder.

Helgen i Sarajevo bjöd på mycket. Eftersom regnmolnen hängde tunga över staden hela helgen så varierades promenader i ”det gamla Sarajevo” och museibesök med värmande kaffe och tepauser i något av Sarajevos många caféer. Det visade sig att om det är någon som möjligen kan slå Svenskars fikakunskap så är det Sarajevobornas tårtor och bakelser som är sötare än socker. Och när sötsuget dämpats var det bara att gå på stadens andra mattema med kött i alla dess former; traditionell cevape, ”chickenfrisbee”, grillspett a la svärd, baconlindad fläskfilé och burek serverades dygnet runt. Den dominerande köttdieten överensstämde dock inte med Hannas sjukdiet vilket gjorde att de flesta av Sarajevos restauranger nu har lärt sig laga knorrsoppa med ris.

Svåra val vid tårtdisken.

Shopping i gamla stan.

Mer shopping i gamla stan.

Fikapaus innan…

…ännu mer shopping i den färgglada galleria BBI (Henrik köpte dock inte skorna även om den passade ypperligt).

Bokrelease. 18 exemplar såldes under de första tre minutrara!

Gissa vems fika som tillhör vem?

(Facit: Рој: Чоколада и цаппуционо, Хенрик: Бровние и еспресо: Хана: и банане.)

Obligatorisk turistbild på latinska bron (där Skotten i Sarajevo ägde rum 1914).

Gamla stan med köttrestaurangerna på rad.

Friterad köttrulle, bröd och soppa.

Under en av söndagens regnupphåll passade vi på att ta oss upp på hög höjd för en stunds beundrande av utsikten över staden och de fortfarande snötäcka topparna i bakgrunden. Sarajevo är en sliten stad där man kan se sviterna efter skottlossningen i staden men också de många upprustningsprojekt som pågår.

Sarajevo skyline.

På vägen hem passade vi på att stanna till vid ”The Tunel Museum” som visade delar av den ca 800 meter tunnel under flygplatsen som användes under kriget för att transportera bland annat förnödenheter och människor in och ut ur staden.

Av tunneln som gick under flygplatsen finns nu ca 25 m för turister att beskåda.

För att få lite variation på åkandet valde vi en annan rutt hem. Lite överraskande slutade den asfalterade motorvägen och vi befann vi oss plötsligt på en nästan obefintlig grusväg samtidigt som vår fina hyrbil sakta förvandlades från vit till rödbrun. Men efter många slingriga vägar och genom öde byar blev vi glada av att få se lite kor som tydde på att vi var på rätt väg och kunde färdas hemåt mot civilisationen i Banja Luka.

Resans lärdom var att beiga vägar (regionala vägar!) kan ha väldigt varierande standard…

… där asfalterad motorväg kan bli grusväg i flera mil.

Under veckan har the Road Safety Audit fortsatt med stort intresse från deltagarna. Idag var första dagen på det grupparbete som var planerat för vägarna M15 och RG476. Engagemanget bland deltagarna visade att detta var något som var efterfrågat. Tanken är att de som är med på utbildningen under denna vecka, blir certifierade granskare av framtida vägplaner och bygghandlingar i Republika Srpska. En granskning som idag är bristfällig.

Under onsdagen inledde vi med en allmän presentation, med bilder och problembeskrivningar utifrån de inventeringar som vi genomfört under förra veckan.

Arbetet skedde i tre grupper med inriktning på delsträckor med olika typer av problematik, allt från de tidigare nämnda linjära bosättningarna till kurvgeometri samt olämpliga utfarter mm.

Gruppdeltagarna hade ritningar, sektioner, filmer och ett stort antal bilder att tillgå. Blandningen av deltagarna var intressant och exempel på gruppdeltagare var bland annat Chief of Traffic Safety Agency, Inspector of the Municipality of Banja Luka, Police, The Design Agency, Assistant minister of Transportation and Communication.

Henrik i diskussion med projektledare Hans.

Tanken var att The Road Safety Audit skulle vara klar under morgondagen. På grund av public holiday, imorgon fredag samt måndag, beräknas den nu vara klar på tisdag nästa vecka då grupperna ska presentera sina slutrapporter.

För vår egen del väntar nu en långhelg i Sarajevo. Hanna är på bättringsvägen och fortsätter sin HCLF-diet i den Bosniska huvudstaden.

Prijatno!

Tiden går fort och vi är redan inne på vår tredje vecka här nere i Banja Luka och Rep. Srpska. Förra veckan var omtumlande med två dagars fältbesök, justering av visum och sjukdom i lägenheten.

Lägenheten förvandlades till en sjukstuga på tisdagsnatten då Hanna dragit på sig vad som visade sig vara en envis magsjuka, men vi hoppas nu på bättring efter ett besök på det lokala sjukhuset på söndagen. Henrik fick en förkylning på blixtvisit och har till sin fasa upptäckt att det rosa toalettpappret i Bosnien är parfymerat. Pernilla har stukat foten ungefär en gång om dagen och har således även fått en ny attiralj (läs: bandage) att packa ner i sitt svarta hål till handväska. 

Fredagens fältdag fokuserade på den regionala vägen 476 sydöst om Banja Luka. En mer trafikerad väg än tidigare studerade M15, och med en sträckning som stundtals gick parallellt med järnvägen. 

Improviserad busshållplats i trevägskorsning.

Spårspring.

Den omtumlade veckan gjorde att helgens plan med bilutflykt bordlades och ersattes med en helg i Banja Luka. Istället blev det en helg med pannkaksmiddag, äggjakt i lägenheten, besök till den lokala marknaden (för inköp av fler slipsar), mera äggjakt i lägenheten, filmmaraton och avslappnande yoga (Henrik) på söndagskvällen.

Henrik är grym på att vända halva pannkakor!

Påskäggsletande…

…med framgång.

Veckan inleddes idag med att se över insamlad data från fältet och under eftermiddagen genomfördes en Road Safety Audit kurs riktad till representanter från polis, departement och övriga berörda i projektet. Efter en skön promenad hem i soligt väder är vi laddade för en ny arbetsvecka!

En lång dag med fältstudier på en av våra vägsträckor i Rep. Srpska resulterade i ytterligare bilder som visar på problematiken på vägarna i regionen. Många var varianterna på skyltar, vägräcken, beläggning, siktsträcka och användandet av vägbanorna.

Materialet ska nu sammanställas för att presenteras på nästa veckas workshop.

Resans första järnvägsbild, dock smalspår.

Dessutom utlovad slipsbild på vår manlige traineerepresentant tillika kameraman no 1.

Hanna, Pernilla och Henrik har nu anlänt på adressen Semuena Daka 15. Första veckan har gått hysteriskt fort med ett varmt mottagande från både Ulrika och Anna samt Sweroads rutinerade garde.

Efter en vecka med introduktion i Bosniskt trafiktänk, linjära bosättningar och en och annan Rubiks kub har vi nu en plan för vad vi ska göra de kommande veckorna. 

Vi kommer fortsätta de tidigare traineernas arbete och ska imorgon ut på vår första fältstudie på vägen M15.  

Eftersom en bild säger mer än tusen ord, följer här ett urval av de 569 st bilderna som tagits under de första sju dagarna vi varit i Republika Srpska. 

Projektöverlämning, kreativiteten flödar!

En typisk Linear settlement, med Sveriges mest sålda bil.

Engagerade diskussioner under onsdagens coordination meeting.

Fältstudie i Nova Topola.

Tunga transporter utanför den lokala skolan.

Öppet landskap i Banja Luka.

Krupa Vrbas.

Reseplanering.

Vägarbete - Skräpplockare. Arbetsmiljö?

Vägarbete - Stenplockare. 

Hanna och Rod.S på väg mot Jajce.

Magiskt.

Enligt senaste retorikkursen.

Ciao!

Måndag - Fredag

Vi har blivit invaderade!

Fienden tog sig in mitt på ljusa dagen. När vi kom hem i skymningen befann sig en stor styrka i köket. Det fanns inget annat att göra än att slå tillbaka och med alla medel utrota fienden. Våra ansträngningar lönade sig, men segerns lättnad varade inte länge. Dagen därpå hade fienden fått förstärkning och åter igen invaderat vårt kök. Striden fortsätter…

På jobbet fortsätter det som vanligt. Vi har kommit igång med att kartlägga de linjära bosättningar som finns i Republika Srpska, ett jobb som tar lång tid och som nästa traineegäng kommer få ta över när vi åker hem (de kommer på måndag, så vi har börjat planera deras ankomst). En del av uppdraget med de linjära bosättningarna är att vi ska jämföra deras förekomst med olycksdata. Problemet är att vi bara har användbar data för ett år, något som inte direkt ger någon statistisk säkerhet. Nästa grupp får därför även fortsätta vår kamp i att få tag på bättre data. Lycka till!

En typisk dag på jobbet. Anna, Håkan, Rein och Sandra jobbar hårt…

…och i rummet bredvid sitter Natasha, Lutz och Håkan. 

I fredags åt vi oss mätta på Marcellos med hela SweRoad gänget och gick sedan ut för att utforska stadens nattliv.

Lars, Håkan, Alan, Håkan, Rein, Hans, Lutz och Anna på Marcellos.

Vi stannade vid en irländsk pub som gav intrycket av att vara lugn och obetydlig. Men en trappa ner fanns en stor källarvåning där uppklädda människor minglade, drack importerad öl, rökte och lyssnade på live jazzband. Så mycket folk samlat på ett ställe hade vi inte sett sen vi kom till Banja Luka. Dryck fick beställas endast om man hade ett bord, över baren var inte tillåtet. Från en ledig hylla lyckades vi fånga in den flinka kyparen och släcka våran törst. Det var ett livligt ställe som kan rekommenderas, om man inte är astmatiker vill säga.

Sprudlande grönska vid floden.

Helgen

Lördagen var solig och varm som en högsommardag. Vi hade planer på att besöka ett monument utanför staden. När vi insåg att denna låg uppe på ett berg förstod vi att det bara skulle bli svettigt och obehagligt att klättra uppför sluttningarna och vände om. Vid floden hittade vi en svalkande oas där vi kunde läsa till bruset av forsande vatten. Intill låg en pråm och guppade. Där serverades mat, bland annat en god laxsallad och fika i solen.

Fin dag i 20-gradig skugga.

På kvällen såg vi Hungry Games på bio. Det var en enorm salong och ingen satt framför oss trots att vi satt i mitten. Priset var otroliga 25 kr men då fick man stå ut med att en tredjedel av bilden var suddig. 

Striden då? Vi gjorde ett pinsamt försök med en plastbubbla som skulle fånga in och förgöra de små men de gick bara leende förbi.. I slutet av veckan beväpnade vi oss istället för en massiv motattack och lämnade inte en springa eller gång åt slumpen. Anfallet visade sig ge resultat, för sedan dess har vi inte sett en enda fiende på vår planhalva. Segern är ljuv!

Detta blir vårt sista inlägg på bloggen. Vi åker snart vidare på nya äventyr och Hanna, Henrik och Pernilla tar över!

Måndag - fredag

Veckan började med ett regnigt, grått och dimmigt väder. Vi satt kvar på kontoret sent på kvällarna tills mörkret lagt sig för att skriva klart trafikkonfliktrapporten. Samtidigt fick vi hela tiden nya uppgifter av Dejan som det var bråttom med. 

Promenad i Universitetsparken en eftermiddag.

Först på torsdagen sprack himlen upp och solen visade sig, lite blygt till en början men på eftermiddagen strålade den och lyste upp en frisk stad efter att regnet sköljt bort dimmorna av kolrök.  

Helgen

Vi steg upp innan mörkret helt hade skingrats. Bussen som skulle ta oss längs de slingriga vägarna till Sarajevo hade små, hårda säten och skramlade oroväckande vid varje ojämnhet i vägbanan. Men vi kom fram helskinnade, om än lite ömma, och tog en taxi till hotellet. Hotel Michele ligger på bergssluttningen norr om floden Miljacka som rinner genom centrala Sarajevo. En kort promenad ner för de branta backarna tog oss till den stora katedralen och därifrån vidare längs gågatan in i gamla Sarajevo.

Sarajevos katedral stod klar 1889, skadades under belägringen av Sarajevo, men har idag restaurerats. 

Solen stod högt på den klarblå vårhimlen så vi köpte var sin Burek, ett traditionell muslimsk kött-/ost-/spenatfyllt degknyte, och slog oss ner på en bänk i skuggan. Vår vila blev inte lång då den byggnad, som en gång i tiden inhyste en silkesbassar och idag ett museum, stängde redan klockan 15.

Folkmyllret i en gränd i Gamla Stan

Efter ett besök i den svala byggnaden gav vi oss åter ut på de soliga och folkrika gatorna och lät våra ögon förundras över de vackra sjalarna, teserviserna i koppar, smyckena och bakverken. Vi vandrade även förbi ett flertal moskéer och kyrkor, det stora biblioteket och platsen där Franz Ferdinand mördades.

Tidigare fanns det tydligare markering av den plats där Princip mördade Franz Ferdinand och hans fru, idag finns endast denna tavla. Resten har flyttats in i museet bredvid. 

När kvällen kom var våra fötter tunga men våra plånböcker lättare. Även efter solen gått ner var gatorna fulla av liv. Många av butikerna hade kvällsöppet och på kaféerna och barerna fanns det inte många tomma stolar. 

Vy från backen upp till hotellet på staden och det bergiga landskapet.

På söndagsmorgonen gick vi åter igen ner för backen till centrum. Denna tiden var gatorna gapande tomma men det dröjde inte länge innan butikerna öppnade och gatorna återigen var fulla med folk som strosade i solskenet, drack kaffe på de många uteserveringarna och spelade schack i parken.

Schack är ett stort nöje för dessa herrar.

Vid lunchtid korsade vi floden och tog oss en bit upp för bergssidan på södra sida floden för att inta en god måltid och avnjuta den lokala ölen som bryggdes vägg i vägg med restaurangen. Motvilligt släpade vi sedan våra fötter uppför backen till hotellet, packade våra väskor, och satte oss på samma obekväma buss tillbaka till Banja Luka. 

Måndag

Tillbaka vid skrivbordet. Det var dags att börja skriva in de resultat vi fått från våra studier i Nova Topola. Dagen ägnades åt att göra ett exelark för att få fram statistik. Tyvärr har våra studier inte gett så mycket data att ta fram statistik på, men det är ju också ett typ av resultat. Vi funderade på om vi skulle behöva åka till Nova Topola någon mer dag för att komplettera våra studier. Det beslutades genom att Dejan, en SweRoad-konsult från Belgrad, ville följa med oss för att titta mer ingående på barnens beteende runt vägen. Han håller på med ett delprojekt som handlar om att utbilda lärare i hur de ska prata med barnen i de lägre klasserna om trafiksäkerhet. 

Tisdag

Vi fortsatte att utveckla rapporten om konfliktstudier under dagen. Projektledare Jonas och teamleader Hans var tillbaka i Banja Luka och livade upp kontoret. Problem skulle lösas och Raki intas. Vi planerade nya fältobservationer tillsammans med Dejan i Nova Topola. Vi är aldrig sysslolösa, snarare tävlar de andra om vår expertis!

På kvällen gick vi genom stan där vi upptäckte förvånansvärt många utländska och svenska butiker. 

Onsdag

På förmiddagen var det en workshop som handlade om skylting och vägmarkering. Huvuddelen av workshopen hölls av Jarl Wilfing som är expert på området. Han berättade om de problem han har hittat i de regelverk som finns här i Republike Srpske och om om de så mycket allvarligare problem han har sett i verkligheten på sina resor runtom i landet. För att sammanfatta det hela: skyltningen är väldigt inkonsekvent. Det är något vi också har märkt av när vi har varit ute och kört. 

På eftermiddagen fortsatte vi att skriva på vår rapport om konfliktstudier och förberedde för en tidig utflykt till Nova Topola nästa morgon. 

Torsdag

Vi vaknade innan soluppgången för att åka hemifrån vid 6.00 och vara i Nova Topola i god tid innan skolan började. 

Soluppgång på väg till Nova Topola.

Utanför skolan stod flera blomförsäljare med stånd och bilar som belamrade ytan vid vägen. Vi drog oss till minnes att det var kvinnodagen den 8 mars och den firades stort i Bosnien. Morgonen var mer händelserik än vanligt när det gällde konflikter eftersom vi var där i tid för att se barnen komma till skolan. Trafiken var också hetsig och Dejan som kom till observationsplatsen strax efter oss mätte hastigheterna. Polisen körde i 53 km/h förbi skolan, så det är inte konstigt att allmänheten inte är medvetna om att det är 30 som gäller i den zonen. 

När vi fikade och åt lunch kom servitörerna med rosor. Senare när vi satt i bilen kom en man och knackade på, även han ville ge oss rosor. Vi hann även med mätningar vid korsningen.

Rosor från okänd man.

På kvällen gick vi till Marcellos med resten av SweRoad. 

Fredag

För första gången promenerade vi till jobbet på morgonen istället för att ta taxi. Det var ganska kyligt, men det var skönt att röra lite på sig. Dagen ägnades åt att skriva på rapporten. Eftersom vi hade jobbat några timmar extra på torsdagsmorgonen lämnade vi jobbet lite tidigare och gick till gallerian som ligger i närheten av kontoret. 

På kvällen kollade vi på filmen “Tres metros sobre el cielo” som Sandra hade rekommenderat. Det var inte den bästa film vi hade sett…fast tydligen tillräckligt gripande för att Anna skulle drömma mardrömmar om den. 

Lördag

Vi tog en promenad i solen längs floden Vrbas. Trafiken kändes lugnare än på vardagarna och mycket folk satt ute på caféer. 

Söndag

Vi gav oss ut med målet att besöka Republika Srpska’s nationalmuseum, men på vägen dit gick vi förbi marknaden. Där blev vi kvar tills vi hade provat alla solglasögon, känt på alla plånböcker och köpt lite strumpor. Sen gick vi vidare till museet. Där läste vi, på de få skyltar som fanns på engelska, om krigen, tittade på traditionella kläder, smycken och redskap. Mest intressant var dock den del av utställningen som visade bilder av Banja Luka på 30-talet och tidigare, jämfört med samma vy idag. Innan krigen var Banja Luka en rik stad med många fina hus och mycket grönska. Det är tyvärr endast några få hus som finns kvar från den tiden.

Måndag

Dagen ägnades åt att förbereda för en vecka ute i fält. Vi läste på om konfliktstudier, definierade vilka konflikter som kunde uppstå och gjorde i ordning en mall som vi kunde fylla i när vi gjorde våra studier.

Tisdag

På morgonen hämtade vi en hyrbil och åkte till pilotstudieorten Nova Topola. Efter att ha kört några gånger fram och tillbaka i korsningen som vi skulle studera hittade vi tillslut en mer eller mindre lämplig plats att parkera för att se de konflikter som kunde uppstå i korsningen. Med en av oss utrustad med räknare och den andra med mallen och penna startade vi klockan och började titta efter konflikter…och…ingenting. Vi mätte i 45 minuters intervall och fick i snitt 2 konflikter. Det var betydligt färre än vad vi hade räknat med, så det blev lite långtråkigt efter ett tag.

Lunchen åt vi på en restaurang där de helgrillade lamm. Mycket gott.

Onsdag

Som varje onsdag så ägnades förmiddagen åt en workshop. Denna vecka var det Alan Ross och prof. Krsto Lipovac som var huvudpersoner och ämnet var Road Safety Management.

Professor Krsto Lipovac

Torsdag

Vi satte oss igen i vår vita lilla VW Polo och åkte tillbaka till Nova Topola. Förmiddagen ägnade vi, som på tisdagen, åt korsningen, med ungefär lika spännande resultat.

Efter lunch parkerade vi utanför skolan, som ligger längs genomfartsleden, med ambitionen att studera de konflikter som kunde uppstå när barnen slutar skolan och antingen går hem eller blir upphämtade av föräldrar i bil…och…ingenting. Det visade sig att många av barnen åkte buss från skolan, och denna plockade upp barnen på baksidan av skolan. 

Vi stannade längre än vår vanliga arbetsdag för att se om det blev någon rusningstrafik vid 16-17 tiden i korsningen. Så var dock inte fallet. Flödet av bilar genom korsningen var ganska konstant under alla tider på dagen som vi var där.

Fredag

För att komma till skolan innan de började på morgonen åkte vi hemifrån 06.30 och kom till Nova Topola 07.20. Det visade sig vara för sent då skolan startar 07.30 och de flesta barn redan befann sig inne på skolgården.

Det var en underbart varm och solig dag med en temperatur på 19 grader. Vi gick en promenad efter jobbet och fikade på Mahba där de har en stor disk med tårtor och godsaker. Sedan blev det ris till middag.

Lördag

Det skulle bli fint väder i helgen så vi packade för två dagar och körde iväg västerut mot Kroatien. Vägen gick först söderut, sedan svängde vi av till höger innan Jajce och ut på krokiga vägar längs bergsväggarna. Plötsligt störtade en stor brunbjörn ut genom skogen och galopperade framför oss in i buskarna på andra sidan vägen. Förtjusta åkte vi vidare genom ingenmansland och fann till sist gränsen. Vi hade kommit ganska högt upp i bergen och snön låg fortfarande kvar. Väl framme i Nationalparken Plitvice Lakes började solen gå ned, efter ca fem timmars körning med stopp i Bihac, så promenaden i parken fick vänta till söndagen.

Söndag

Parken var vacker med sina många sjöar och vattenfall. Isen låg ibland tunn över det smaragdgröna vattnet. Vi var nästan ensamma på stigarna förutom en busslast asiater som var på snabbvisit samt några amerikanska ungdomar. Ett besök i nationalparken kan starkt rekommenderas, fast med fördel lite senare på våren!

På hemvägen hittade vi en nytt lunchställe vid floden i Bihac. Trevlig stad faktiskt. Körningen tog sin tid men var inte farlig. Hastighetsskyltningen var däremot en aning förvirrande då en överstruken skylt var vanligare än en som verkligen gällde.

Nu har Cian och Martin åkt hem och Anna och Ulrika har tagit över bloggen för 5 veckor framöver.

Måndag

Efter att ha gått upp klockan 4 för att hinna med flyget var vi ganska trötta när vi väl landade i Zagreb. Taxiresan i 140 km/h till Banja Luka höll oss dock vakna. Efter att ha checkat in på hotellet mötte vi Cian och födelsedagsbarnet Martin på en restaurang. 

En lycklig Martin efter att han fått en tårtbit med sprakande ljus i som födelsedagspresent från Cian. 

Tisdag

Första dagen på jobbet bjöd på många nya namn och ansikten. De flesta av experterna i teamet är svenskar, något vi inte hade förväntat oss. Cian och Martin berättade lite kort om SweRoad-projektet i sin helhet och gav oss sedan läsning i form av de rapporter som de skrivit under sin tid här. De visade oss också de beräkningar de hade gjort för att ta fram statistiken från deras mätningar. Det var en intensiv dag med många nya intryck.

Onsdag

Den inte så trevliga luften i Banja Luka bidrog till att Anna fick halsont och inte kunde prata, så på onsdagen stannade hon på hotellet. På jobbet hölls en workshop om trafikolycksdata och hur den kan användas på bästa sätt. Medverkande var, förutom delar av SweRoad-teamet, representanter från bl.a. Ministry of Interior, Ministy of Health and Commonwealth, Ministry of Transport and Communication. På workshopen diskuterades framför allt vilken data som finns, vilken som behövs och hur den ska presenteras och finnas tillgänglig.

På eftermiddagen hade vi ett möte med projektledare Hans-Joachim om linjära bosättningar. Det är ett vanligt fenomen här i Republika Srpska och troligtvis en bidragande orsak till många olyckor på vägarna. Cian och Martin har börjat skriva om linjära bosättningar och vi ska fortsätta. Ambitionen är att ta fram en generell definition av linjära bosättningar, olika typer och vägning av dessa. Sedan ska vi applicera detta på alla huvudvägar i regionen och se om det finns något samband med olycksstatistiken. 

På kvällen kände sig Anna lite piggare så vi tog en taxi till lägenheten för att se vart vi snart skulle bo. Sedan gick vi och åt fisk tillsammans med Cian och Martin. 

Torsdag

Martin och Cian kom med hyrbil och hämtade oss på hotellet. Vi åkte till Gradiska för att träffa Ljubomir Ljepojević, ställföreträdande stationschef för trafikpolisen i Gradiška, som Cian och Marin träffade deras första vecka här. När vi väl kom fram (efter att ha kört längs varje gata i Gradiska) berättade killarna om sina mätresultat samt den blankett de tagit fram för polisen att fylla i när de genomför trafikkontroller. Vi pratade även om vad vi ska fortsätta med framöver, bl.a. mätning av baksätesbältesanvändning. 

Vår tolk Sandra och polismästaren på kontoret.

På vägen hem från Gradiska stannade vi till i Nova Topola där killarna visade var de gjort sina mätningar och tipsade om hur vi på bästa sätt kan se om bilisterna har bilbälte utan att bli upptäckta.

Fredag

Det var dags för oss att flytta in i lägenheten och för Cian och Martin att flyga hem. Lägenheten är en trea och är utrustad med tvättmaskin och diskmaskin. Kontoret började bli tomt även på experter eftersom de är här ett antal veckor i taget. Vi planerade fortsatt arbete med konfliktstudier i Nova Topola och undersökning av linjära bosättningar i republiken. Klockan två skulle byggnaden utrymmas eftersom presidenterna av alla länder i forna Jugoslavien skulle komma på besök. 

Vi gick en promenad i vårsolen, plötsligt var luften riktigt varm och snön var på väg att smälta. 

Lördag

Annas hosta gjorde att vi valde bort skidåkning i helgen för turistande i Jajce och Krupa Vrbas. Vi hyrde en söt röd Beetle och körde slingriga bergsvägar i en och en halv timme till Jajce. När vi just kört igenom en tunnel upptäckte vi ett par poliser vid vägkanten, de vinkade in oss. Lite nervösa visade vi papperna på bilen. De hade uppmärksammat vårat släckta framljus eftersom tunnlarna är mörka, strålkastarna går tydligen inte på av sig själva.

Vägen till Jajce går längs floden Vrbas.

Vattenfallet i Jajce.

I Jajce rinner ett vattendrag ner från bergen och skapar ett pompöst vattenfall. Längst upp på en kulle ligger fortet där kungarna kröntes på medeltiden. Vi pulsade runt i snön innanför fortets väggar och gick ner igen på muren. Till sist intog vi en ostig pizza innan tillbakafärd. På bilrutan satt en lapp, som tur var var det parkeringsavgiften som parkeringsvakten lämnat och inte böter. 

Utsikt från fortet i Jajce.

Vi stannade i byn Krupa Vrbas på vägen hem. Där finns en fors som ingår i ett EU-projekt. Små stugor låg nybyggda intill forsen och fina villor låg lite längre bort. Det var vackert med broar och små vattenfall och fler turister dök upp medan vi fotade. 

Den sprudlande forsen i Krupa Vrbas.

Söndag

Vila. Tvätt. Tårta. Pepparstek.

Pepparstek på Marcellos.